Matematik 2c, Na23d

Planering Formelblad Fredriks filmer
Material/prov Nationella prov, senaste GeoGebra
Nationella prov, äldre WolframAlpha
Susannes NP-dokument Mahifi, Joakims sida
Ämnesplan Matteskolan

Kommentarer till kursen/kursboken

1.1 1.2 1.3 1.4 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 3.1 3.2 3.2 3.2 4.1 4.2

1.1 Repetition


Algebraiska uttryck (sid 10-11)

Enbart Ma1c så gäller "bara" att friska upp minnet.

Ekvationer (12-14)

Enbart Ma1c så gäller "bara" att friska upp minnet.

1.2 Linjära modeller

Repetition av räta linjens ekvation (sid 15-16)

Enbart Ma1c så gäller "bara" att friska upp minnet.

Mer repetition om räta linjer (17-19)

Enbart Ma1c så gäller "bara" att friska upp minnet.

Om du tröttnat på repetitionen kan du fundera på följande problem:

Problem: Tankeläsning?

Två personer, A och B, tänker på varsitt heltal mellan $1$ och $30$ (inklusive $1$ och $30$). De vet inte vilket tal den andra tänker på. A frågar B:
- Är ditt tal dubbelt så stort som mitt?
- Jag vet inte, svarar B. Är ditt tal dubbelt så stort som mitt?
- Jag vet inte. Är ditt tal hälften så stort som mitt? frågar A.
- Jag vet inte, säger B. Är ditt tal hälften så stort som mitt?
- Jag vet inte, svarar A.
- Nu vet jag vilket tal du tänker på! utbrister B.

Vilket är talet?

Linjär regression (20-23)

Äntligen(?) lite nytt. Med linjär regression anpassar man en rät linje efter en punktmängd. Punkter behöver inte ligga på en rät linje så regressionen ger någon sorts medellinje. Matematiken bakom detta är utanför kursens ramar, istället tar man hjälp av GeoGebra.

Här http://ortshistoria.se/stad/lund/befolkning finns befolkningsdata från Lund som man kan göra regression på.

1.3 Linjära ekvationssystem


Lösning av linjära ekvationssystem (sid 24-27)

Linjära ekvationssystem är vad det låter som, ett antal (två här) linjära ekvationer med ett antal obekanta variabler (som ofta ska bestämmas). Systemen kan lösas såväl grafiskt som algebraiskt, och i första avsnittet är det fråga om just grafisk lösning. Var och en av de linjära ekvationerna i systemet svarar grafisk mot en linje, som man ritar. Att sedan lösa ekvationssystemet betyder att man ska hitta $x$- och $y$-värden (ofta heter variablerna just $x$ och $y$ men det går så klart bra med andra) som uppfyller ekvationerna i systemet och grafiskt motsvarar detta punkter som ligger på båda linjerna, dvs. skärningspunkter. Man läser helt enkelt av denna/dessa.

Substitutionsmetoden (sid 28-30), Additionsmetoden (sid 31-33)

Detta är två olika metoder för att lösa ekvationssystem algebraiskt (och exakt). I princip räcker det att ni behärskar den ena. Om man stöter på större ekvationssystem är nog additionsmetoden att föredra men för mindre system är substitutionsmetoden lika bra och kanske begripligare. Lös någon uppgift med vardera sort, men välj sedan den metod ni tycker är bäst.

Kolla gärna in Anders Karlsson. Det han kallar elimination är det som boken kallar additionsmetod.

Matteskolan: Linjära ekvationssystem, substitution, exempel
Matteskolan: Linjära ekvationssystem, elimination, exempel

Ekvationssystem med tre obekanta (34-35)

Avsnittet är inte så upphetsande, man lägger till en ekvation och en obekant i ekvationssystemet. Lösningsmetoden är dock densamma. Man löser ut en "bokstav"/obekant i en rad, substituerar i de båda andra och vips har man ett system med två ekvationer och två obekanta. Detta löses som innan. Det alltså inte så svårt i princip men det blir ganska mycket räkningar så man får vara lite noggrann.

Det går utmärkt att göra geometriska tolkningar också av dessa större ekvationssystem, men det ligger utanför denna kursens ramar. I en framtida kurs i Linjär algebra kommer ni att se hur det hänger ihop.

Tillämpningar och problemlösning (36-39)

Tänk på att

  • om ni själva inför beteckningar/variabler så måste dessa förklaras.
  • även om ni i vissa fall kan göra en snabb och fiffig huvudräkningslösning, undvik det här eftersom poängen är att träna just organiserad och metodisk lösningsteknik. Och ibland blir fiffiga lösningar korrekta men svåra att begripa/följa.

Några speciella ekvationssystem (40-41)

Vad boken menar med ett speciellt ekvationssystem verkar oklart, men själva presentationen av de olika fall som kan inträffa (på sid 50) är bra. Tänk efter så att ni förstår "sambandet" mellan den algebraiska lösningen och den grafiska tolkningen.

1.4 Uttryck med parenteser

Repetition - multiplikation av parentesuttryck (sid 47-48)

Kända saker, nämligen multiplicera ihop parenteser och "fixa till" (förenkla).

Konjugatregeln och kvadreringsreglerna (sid 50-51)

Vissa speciella ''parentesmultiplikationer" kan man snabba upp med reglerna i rubriken. Det är inget konstigt och råkar man glömma är det bara att utföra "ihopmultiplikationen". Vi har t.ex. $$(a+b)(a-b)=a^2-ab+ba-b^2 = a^2-b^2$$

Sambandet $$(a+b)(a-b)= a^2-b^2$$ kallas konjugatregeln och är värt att lägga på minnet. Kvadreringsregeln (finns egentligen bara en!) säger att $$(a+b)^2=a^2+2ab+b^2 $$ Om $b$ väljs negativt får man bokens andra kvadreringsregel.

Att använda reglerna åt ena hållet är lätt. Lite svårare blir det om man vill rekonstruera parenteserna. T.ex är faktorisering av $$4x^2-12xy+9y^2$$ inte så lätt. Med lite eftertanke och vana inser man kanske att $$4x^2-12xy+9y^2 = (2x-3y)^2.$$ Att gå åt vänster i likheten ovan är ganska lätt, att gå åt höger är svårare. Mer om detta på nästnästa uppslag.

Mer om konjugat- och kvadreringsreglerna (52-53)

Inget nytt här i princip, bara mer komplicerade varianter av konjugat- och kvadreringsreglerna. Kanske inte kursens roligaste uppgifter, men bra träning. Ju säkrare ni är på algebra, desto bekvämare blir ert "matteliv" framöver.

GeoGebra (både i Algebrafönstret och CAS-fönstret) kan förenkla och lösa ekvationer. Testa gärna, det är bra hjälp på proven digitala delar (nästan "gratispoäng").

GeoGebra visar dock inte stegen. Här

https://www.symbolab.com/solver/algebra-calculator

finns en "räknare" som delvis visar steg (ibland måste man betala). Denna har ni inte heller tillgång till på prov. Men kan vara bra som hjälp när man kör fast.

MEN kom ihåg att ni måste kunna handräkna också, så räkna för hand först.

Faktorisera (54-55)

Att faktorisera innebär att skriva något som en produkt. T.ex. kan man faktorisera talet $6$; $6 = 2 \cdot 3$. I allmänhet är det ett mycket svårare problem att faktorisera än att multiplicera ihop. T.ex. är det lätt (men tråkigt) att utföra multiplikationen $37 \cdot 71$, men svårt att faktorisera $2419$.

Samma sak gäller nu för uttryck, att dom kan multipliceras ihop och faktoriseras (fast det är svårare/jobbigare än med tal). I vissa fall är faktoriseringen hyfsat enkel, t.ex. om man "kör" kvadrerings- och konjugatregeln baklänges. Men det är inte helt lätt att känna igen sig, så viss övning krävs. De specifika uppgifterna är inte särskilt intressanta, men träningen för ögat (se vad som ska göras) och handen (göra det) är bra.

2.1 Andragradsekvationer och rotekvationer


Enkla andragradsekvationer (sid 66-68)

Ni har sett liknande i Ma1c, i det avsnitt som hette "Enkla $x^2$-ekvationer" så en del bör kännas igen, men kanske behöver friskas upp. Kom ihåg att

  • när man löser ekvationer vill man bara se $x$ på ett ställe. Förstör inte "ett sådant läge".
  • om en produkt är noll måste minst en av faktorerna vara noll. Förstör inte en produkt som är lika med noll.
  • ekvationen $x^2 = 4$ har lösningen $x=\pm \sqrt 4 = \pm 2$ och minns att alltså $\sqrt{4} = 2$ och INTE $-2$.

Kvadratkomplettering (sid 69-70)

Taktiken för att lösa allmänna andragradsekvationer är att utföra kvadratkomplettering, som i princip innebär att man ser till så det obekanta (ofta $x$) endast finns på ett ställe. När ni löser ekvationen $5x-3x=4$ är första steget att samla ihop $x$:en och få $2x=4$. I den sista ekvationen finns bara $x$ på ett ställe och det är dags att "städa" runt $x$:et.

Betrakta nu andragradsekvationen $$x^2+4x-5=0$$ Hur få $x$ på ett ställe enbart? Jo, vi "kör" kvadreringsregeln baklänges och fixar till så konstanten stämmer: $$x^2+4x-5 = (x+2)^2-4-5= (x+2)^2-9=0$$

Denna omskrivning kallas kvadratkomplettering (se bok sid 84 för en geometrisk tolkning och en Wikipediaartikel här). När $x$ bara finns på ett ställe "städar vi": $$(x+2)^2-9=0 \Leftrightarrow (x+2)^2=9 \Leftrightarrow x+2=\pm \sqrt{9} = \pm 3 \Leftrightarrow x=-2 \pm 3$$ Tydligen har ekvationen lösningarna $x=1$ och $x=-5$.

Vill du ser mer kvadratkompletteringar, kolla i Anders Karlsson. I det andra klippet visar han lite svårare exempel.

Matteskolan: Kvadratkomplettering av andragradsekvationer
Matteskolan: Andragradsekvationer med kvadratkomplettering

Även Norman Wildberger har ett par klipp om kvadratkomplettering. De ingår i hans serie Math Foundations. I denna finns mycket annat intressant så botanisera gärna.

Wildberger: Solving a quadratic equation, part a
Wildberger: Solving a quadratic equation, part b

En lösningsformel (sid 71-74)

Man orkar inte kvadratkomplettera varje gång (eller det gör man kanske?). Istället kan man säga att man gör det en gång för alla och presenterar slutresultatet som en färdig formel. Resultatet (lösningsformeln) dyker upp på sida 86 och här.

Den så kallade "pq-formeln"

$$x^2+px+q=0 \Leftrightarrow x=-\frac{p}{2} \pm \sqrt{\left( \frac{p}{2} \right)^2 -q}$$

Den står också på formelbladet som man får ha med på alla prov. Alltså är det inte jätteviktigt att lära utantill. Däremot måste man känna igen problem där den kan användas och kunna utföra aktuella räkningar (bråkräkning, kvadratrötter etc.). Om man siktar mot de högre betygen bör man så småningom kunna utföra och förstå härledningen på sida 86.

Tillämpningar och problemlösning (sid 76-77)

Här gäller det att tolka eller översätta en text eller en figur till "matematiska". Det kommer oftast att leda till en andragradsekvation, som man löser med tekniker som man lärt sig tidigare. Till sist (som man alltid gör i textuppgifter) bedömer man rimligheten hos sitt svar, läser frågan i texten och skriver ett svar på frågan. Det är lätt hänt att man räknar rätt men glömmer att svara på den fråga som ställdes.

Problem (historiskt intressant, annars inte)

Redan de gamla babylonierna kunde lösa andragradsekvationer. På en kilskriftstavla, som numera finns vid Yale, från 1900 f.Kr. kan man finna följande problem (fritt översatt):

I en rektangel med area $60$ cm$^2$ är ena sidan $7$ cm längre än den andra. Bestäm rektangelns sidor.

Hur babylonierna löste problemet med sitt talsystem och utan vår algebra kan man läsa om här.

Vi gör ett försök med modern algebra. Låt den ena sidan vara $x$ cm och den andra vara $x+7$ cm. Formeln för arean av en rektangel ger $$x(x+7)=60$$ Vi skriver om och använder $pq$-formel $$x^2+7x=60$$ $$x^2+7x-60=0$$ $$x=-\frac{7}{2} \pm \sqrt{\left( \frac{7}{2} \right)^2 +60} = -\frac{7}{2} \pm \sqrt{\frac{49}{4} +\frac{240}{4}}=-\frac{7}{2} \pm \frac{17}{2}$$ Endast den positiva lösningen $$x=-\frac{7}{2} + \frac{17}{2} = 5$$ är relevant. Därmed är rektangelns sidor $5$ cm och $12$ cm.


Problem

Bestäm alla par av tal $a$ och $b$ som uppfyller att $$\frac{a-b}{a+b}=9 \textrm{ och } \frac{ab}{a+b}=-60$$ Observera att i en fullständig lösning har du inte bara funnit alla möjligheter, utan har också ett argument till varför det inte finns några fler.


Rotekvationer (sid 82-84)

Vid lösning av rotekvation behöver man nästan alltid "kvadrera" bort roten vid lämpligt tillfälle. Då måste man ha klart för sig att det samtidigt kan dyka upp falska lösningar (dock kan inga lösningar försvinna). För att se om man fått några falska lösningar kontrollerar man helt enkelt de lösningar man får genom insättning i den ursprungliga ekvationen. De lösningar som stämmer är korrekta, de andra förkastas.

2.2 Andragradsfunktioner

Repetition av funktioner (sid 86-89)

Detta är en alltså en repetition av Ma1c. Det gäller att friska upp begreppen definitionsmängd, värdemängd och funktion. Det väsentligaste är att ha koll på hur funktionssymbolen $f(x)$.

Problem

a) Hitta fyra funktioner $f(x)$ som uppfyller att $$f(f(x))=x$$ b) Hitta åtminstone en funktion som uppfyller att $$f(f(x))=x+1$$ Finns det mer än en?


Andragradsfunktionen graf (sid 90-98)

Lite intro via

Newtons kraftlagar
Ceres1; Ceres2
Kanoner1, Kanoner2, Kanoner3

Här handlar det om att begripa sig på grafen till andragradsfunktionen $y=f(x)=ax^2+bx+c$ och vad detta har att göra med t.ex. tidigare lösning av andragradsekvationer.

Här kan man leka med parametrarna https://www.geogebra.org/classic/gpjgszbp.

Vill man ha en extra "tavelgenomgång" rekommenderas nedanstående YouTubeklipp med Anders Karlsson.

Matteskolan: Andragradsfunktionens graf, inledning
Matteskolan: Andragradsfunktioner, kvadratkomplettering
Matteskolan: Andragradsfunktioner: symmetrilinje och max eller min
Matteskolan: Andragradsfunktionens graf, forts.

Från graf till formel (sid 99-101)

Som sagt (på någon lektion) är det bra att kunna växla mellan algebraiska uttryck och grafer. Båda "sidorna" har sina förtjänster. Här handlar det om att konstruera funktionsuttryck $y=f(x)=ax^2+bx+c$ från tre punkter (i allmänhet behövs det tre "informationer" eftersom det är tre konstanter som ska bestämmas, men det behöver inte nödvändigtvis vara just tre punkter).

Boken har tre metoder. Den första funkar bara om punkterna råkar vara nollställen, men är då smidigast. Den andra, med ekvationsystem funkar alltid men kan leda till lite jobbigare räkningar. Den tredje är funktionsnpassning i GeoGebra. Såklart allra smidigast, men har en uppenbar begränsning. Testa alla metoderna.

Tillämpningar och problemlösning (sid 103-106)

Ingen ny matte men blandade "textproblem". Observera den inledande instruktionen "Du bör kunna lösa uppgifterna både utan och med ekvationslösande verktyg". Så förslaget är att man först försöker lösa uppgiften utan och sedan med.

Problem

I koordinatsystemet visas en rät linje och grafen till andragradsfunktionen $y=ax^2+bx+c$, där $a$, $b$ och $c$ är olika reella tal. Vilken av följande ekvationer kan representera den räta linjen?

$y=bx+c$; $y=cx+b$; $y=ax+b$; $y=ax+c$; $y=cx+a$


2.3 Expontentialfunktioner och logaritmer

Repetition av exponentialfunktioner (sid 107-109)

Det mesta bör kännas igen från Ma1c, även om något problem kanske är lite svårare.

Exponentialfunktioner och logaritmer (sid 111-112)

Om man kan/förstår definitionen av logaritm så blir det mesta enkelt (mindre svårt) och logiskt.

Definition

Med $\lg x$ menas det tal som 10 ska upphöjas med för att man ska få $x$.

Man har de synonyma beteckningarna:

$$\lg x = \log x = ^{10}\log x = \log_{10} x$$

Att man ibland behöver skriva ut 10:an i logaritmen beror på att man kan ha logaritmer i olika baser. Mer om detta senare.

Vi har t.ex. $\lg 100 = 2$ ty $10^2 =100$ och $\lg 0,1=-1$ ty $10^{-1} = 0{,}1$. Man kan också tänka sig $\lg 20$ som är det tal som $10$ ska upphöjas med för att bli $20$. Att det finns ett sådant tal (mellan $1$ och $2$) känns tämligen klart, men det är inte så lätt att bestämma. Räknaren är "programmerad" för att räkna ut detta (hur är överkurs), så några knapptryckningar ger $\lg 20 \approx 1{,}30$ ty $10^{1{,}30} \approx 20$.

Matteskolan: Logaritmer, introduktion En logaritmtabell

Mer om logaritmer (sid 113-115)

Finns inte mer att säga om detta, annat än att man fördjupar sin färdigheter om logaritmer.

Logaritmlagarna (sid 116-118)

Eftersom logaritmer har att gör med expontenter/potenser så kommer det att finnas en logaritmlag för varje potenslag. Följande gäller

Logaritmlagarna

• $\lg x+\lg y= \lg(x \cdot y)$

• $\lg x-\lg y= \lg \left( \frac{x}{y} \right)$

• $\lg x^p=p \cdot \lg x$

Matteskolan: Logaritmer, räkneregler del 2
Matteskolan: Logaritmer, tre enkla exempel

Problem

Båda problemen löses utan digitala hjälpmedel (annars nästan meningslösa).

a) Lös ekvationen $$2 + \lg\sqrt{1+x}+3\lg \sqrt{1-x}=\lg \sqrt{1-x^2}$$

b) Mitt emellan $\lg 126$ och $\lg 350$ ligger $\lg a$, där $a$ är ett heltal. Bestäm $a$.


2.4 Exponentialekvationer och potensekvationer


Likheter och skillnader (sid 119-121)

Man kan tycka att ekvationerna $x^7=5$ (en potensekvation) och $7^x=5$ (en exponentialekvation) har vissa likheter. Och visst, rent "utseendemässigt" är det ju så, men ''matematisk'' är det olika ekvationer med olika lösningsmetoder.

Med hjälp av den tredje logaritmlagen kan man lösa exponentialekvationer. Vi illustrerar med ett exempel.

Exempel på exponentialekvation

Lös ekvationen $7^x=5$.

Ta $\lg$ på båda sidorna $$\lg 7^x=\lg 5$$ Använd logaritmlagen på vänsterledet och "släng fram" $x$:et $$x \cdot \lg 7 = \lg 5$$ Dividera båda sidorna med $\lg 7$ (visst, $\lg 7$ är ett sunkigt tal men det är bara ett tal så vi gör som vanligt) $$x=\frac{\lg 5}{\lg 7}$$ Slå på räknaren $$\frac{\lg 5}{\lg 7} \approx 0{,}827$$

Potensfunktioner löstes redan i Ma1c och här behövs inga logaritmer (om man logaritmerar dessa ekvationer blir det bara värre). Ett exempel

Exempel på potensekvation

Lös ekvationen $x^7=5$.

Upphöj båda sidor med $1/7$ $$(x^7)^{1/7}=5^{1/7}$$ Förenkla vänsterledet till $x$ (med potenslag) och slå på räknaren $$x = 5^{1/7} \approx 1{,}258$$

Man bör också komma ihåg att potensekvationer med jämn exponent oftast har två lösningar ($\pm$).

Tillämpningar och problemlösning (sid 123-127)

Ingen ny matte här. Istället diverse "textproblem" om sådan matte som man redan kan (i bästa fall).

2.5 Regressionsanalys

Regressionsanalys med olika modeller (sid 130-133)

Detta har vi delvis gjort tidigare. Det handlar om att, med GeoGebra anpassa funktionsgrafer efter punkter på bästa sätt. Än så länge har vi tre möjligheter; linjär, exponentiell och kvadratisk regression. Se till så ni behärskar detta i GeoGebra (hur GeoGebra gör är ett svårare problem utanför kursens ramar).

3.1 Bevis och logik

Några geometriska begrepp och definitioner (sid 148-151)

Detta avsnitt består mest av en radda begrepp (typ "glosor") som man kanske kan memorera. Bättre/roligare är kanske att köra igång med uppgifterna och bläddra tillbaka efterhand. Till sist kan begreppen/definitionerna fastna av sig själva.

Sats och bevis (sid 152-154)

Eftersom matematik är en rent logisk konstruktion där man sätter upp att antal grundaxiom och sedan härleder resultat, så är "sats" och "bevis" centrala begrepp. Lite slarvigt kan man säga att "sats" är ett härlett resultat och "bevis" är själva härledningen/argumentet.

När ni löser uppgifter av typen "Visa att ... " eller "Bevisa att ..." är det särskilt viktigt att ni redovisar era tankegångar logiskt och välskrivet. Själva resultatet är ju redan påstått. Framställningen ska vara sådan att en klasskamrat utan större ansträngning ska kunna följa den. Kom också ihåg att tydligt ange tidigare resultat som ni använder. T.ex. "Enligt Pythargoras sats gäller att...". Själva Pythagoras sats behöver sedan inte bevisas eller argumenteras ytterligare för.

Implikation och ekvivalens (sid 156-157)

Här introduceras lite logisk notation som kan vara användbar vid resonemang och bevisföring.

Påståendet ''om $x>2$ så är $x>1$'' eller ''att $x>2$ medför att $x>1$'' kan skrivas kortare $$ x>2 \Rightarrow x>1 $$ där $\Rightarrow$ kallas för en implikation. Det innebär att om vänsterledet är sant så måste också högerledet vara sant. Dock behöver det inte ''gå åt andra hållet'', i detta fallet gör det inte det.

Påståendet ''att $2x=2$ är ekvivalent med att $x=1$'' kan skrivas kortare $$ 2x=2 \Leftrightarrow x=1 $$ där $\Leftrightarrow$ kallas för en ekvivalens. Det innebär att båda sidorna är sanna (eller falska) samtidigt. Man kan också tänka på det som två implikationer åt olika håll. När ni löser ekvationer påstår har ni en radda med ekvivalenta påståenden, även om man inte orkar skriva ut alla dubbelpilarna.

3.2 Några klassiska satser i geometrin I


Yttervinkelsatsen (sid 158-160)

Detta är inte mycket till sats, eftersom det är ett banalt resultat vars bevis tar en rad. Men ändå kan det vara svårt att se hur och när man ska använda yttervinkelsatsen (YVS) i ett problem. 3217 är ett bra exempel på detta (blir trivial om man ser rätt).

Randvinklar och medelpunktsvinklar (sid 162-165)

Det inleds med några begrepp på sida 162. Dessa gör man bäst i att lära sig. Man kan ju tänka ut bevis av satser och lösningar på uppgifter men begrepp och definitioner får man memorera.

Randvinkelsatsen är, till skillnad från yttervinkelsatsen, inte helt trivial. Man behöver rita en kritisk hjälplinje (och sedan är det enklare). Det är ganska typiskt för geometriska problem, rita "fiffiga" hjälplinjer - svårt, slutföra bevis efter att man ritat lämpliga hjälplinjer - lättare. Se fall 2 och 3 på sida 154 för "fiffiga" hjälplinjer.

Det finns också några konsekvenser/följdsatser av randvinkelsatsen. Spana in i boken.

Pythagoras sats (sid 166-168)

Kanske den mest kända matematisk satsen. Boken har det kanske enklast beviset men man kan googla upp massa andra varianter. Särskilt intressant är det bevis som finns i Euklides elementa som är ett rest "pusselbevis" utan algebra (som Euklides inte kände till). Euklides bevis är dock utanför kursens ramar.

Värt att notera är att Pythagoras sats innehåller en ekvivalens, dvs. det är också sant att en triangel som uppfyller det algebraiska villkoret (areavillkoret) är rätvinklig.

3.3 Några klassiska satser i geometrin II

Likformighet (sid 170-171)

Likformiga figurer har alltså samma form. För månghörningar betyder det att motsvarande vinklar och sidförhållanden är samma. För trianglar visar det sig att ett av villkoren räcker, dvs två trianglar är likformiga om motsvarande vinklar eller sidförhållanden är samma.

Topptriangelsatsen och transversalsatsen (sid 172-175)

Det mesta är i princip känt sedan tidigare, men problemen kan ändå vara knepiga.

Topptriangelsatsen är närmast självklar och bygger på att trianglar är likformiga om de har överensstämmande vinklar.

Transversalsatsen är egentligen bara en omskrivning av topptriangelsatsen, men kan vara smidigare i vissa fall.

Bevis med likformighet (sid 176-177)

Inget nytt i förhållande till tidigare avsnitt, bara fler och kanske lite svårare problem.

Kordasatsen och bisektrissatsen (178-179)

Den "goda" nyheten är att dessa satser är angivna i formelbladet, den "dåliga" att deras bevis (som bara bygger på likformighet) är lite svårsedda. Fast en matematiker vill ju förstå och inte bara använda. Vi kollar på bevisen på lektionen.

3.4 Koordinatgeometri

Avståndsformeln och mittpunktsformeln (sid 182-185)

Om man har koll på hur koordinatssystem fungerar och Pythagoras sats, så är avståndsformeln tämligen självklar. Det bästa är alltså att ha/skaffa sig denna koll och inte lära sig formeln utantill.

För mittpunkt gäller samma sak, lär er inte formeln utantill utan förstå den. Det är inte konstigare än att mittpunktens koordinater är medelvärdena av ursprungspunkternas koordinaterna var för sig. En mittpunkt ligger ju såklart mitt emellan i såväl $x$- som $y$-led. Rita figur om ni inte förstår.

Problemlösning (sid 188-190)

Inget ''nytt" men en del trevliga och lite svårare problem.

4.1 Lägesmått och spridningsmått

Medelvärde, median och typvärde (sid 204-207)

Ganska enkelt avsnitt. Man repeterar begreppen medelvärde, median och typvärde och försöker få lite känsla för dessa.

Kvartiler och percentiler (sid 208-212)

I förra avsnittet såg vi exempel på några lägesmått. Här kikar vi istället på några spridningsmått, som anger hur utspridd datan är. Medianen är alltså ''mitten'' när datan ordnats i storlek. Tar man sedan medianen på de båda halvorna får man de ställen där datan delas i fjärdedelar. De tal där detta sker är kvartilerna. Det finns tre kvartiler, den nedre, den övre och den mittersta (som är medianen).

Percentilen $P_n$ är det tal/värde som delar datan så att $n \%$ av datan ligger under $P_n$ och $(100-n) \%$ ligger över. T.ex. är nedre/första kvartilen $Q_1$ samma som $25$-percentilen $P_{25}$.

Boken nämner också variationsbredd och kvartilavstånd. Det får man läsa om själv.

Lådagram (sid 214-219)

Om känner för att illustrera kvartiler och median med en figur gör man ett lådagram. De mittersta 50%-en illustreras med en rektangel, därav begreppet lådagram. Enligt läraren är lådagram det "jönsigaste" i hela gymnasiekursen (i alla fall att göra dom), men ni får ju lära ert det ändå. En metod för att "komma undan" lite är att låta GeoGebra (eller annat digitalt hjälpmedel) göra lådagrammen. Mer om detta på lektionen.

Standardavvikelse (sid 220-222)

Utöver medelvärde, median och typvärde är man intresserad av hur utspritt det statistiska materialet är. Kvartiler och kvartilavstånd är några enkla mått på detta, man får ju koll på var fjärdedelarna av materialet är. Ett bättre, och mer använt, mått är standardavvikelsen. Denna räknas ut som följer;

  • bestäm materialets (stickprovets) medelvärde
  • beräkna "avståndet" från var och en av mätdatan till medelvärdet och kvadrera dessa "avstånd"
  • addera alla dessa "kvadrater"
  • dela med antalet mätdata minus ett, n-1 (talet som fås här kallas varians)
  • ta roten ur denna kvot
Formel finns i formelblad eller bok. Observera att man ska dela med n-1 och inte n (för stora stickprov kvittar det i princip). Skälet till detta är inte helt enkelt att förstå och man ska strunta i det för nu. Boken ger heller ingen bra förklaring! Vill man ändå veta mer om detta kan man kika här och här.

Korrelation och korrelationskoefficient (sid 226-228)

Detta har ni sett i Ma1c. Korrelation betyder att två varibler "samvarierar". Man kan tänka sig positiv korrelation (båda ökar samtidigt), ingen korrelation (värdena har inga relationer), negativ korrelation (när den ena ökar minskar den andra). Graden av korrelation kan vara kan vara olika stark och detta kan anges genom att man beräknar det så kallade $r$-värdet. $r=1$ betyder mycket stark positiv korrelation, $r=0$ ingen korrelation, $r=-1$ stark negativ korrelation. Hur man räknar ut $r$-värdet för hand och hur det exakt definieras är utanför kursens ramar. Däremot behöver man kunna beräkna det med GeoGebra och tolka det. Skriv in datan i GeoGebras kalkylblad, välj knappen "Tvåvariabels regressionsanalys". Då ritats punktdiagrammet. Sedan kan man klicka fram både $r$-värdet och regressionslinjens ekvation (se lektion). Träna på detta!

4.2 Normalfördelning

Normalfördelat material (sid 230-233)

Om man gör ett stort antal observationer av oberoende slumpmässiga försök kommer "summan" av dessa att bli normalfördelad. Detta är därmed den kanske viktigaste fördelningsfunktionen. Vill man varför det blir som det blir hamnar man långt utanför kursens, t.ex. här för "teorin" och här för exempel.

Ni behöver känna till kurvans form och att den bestäms helt av medelvärdet och standardavvikelsen. För att få fram sannolikheter i fördelningen kollar man på formelblad eller i GeoGebra. Det sistnämnda är alltid är föredra när det är tillåtet, fast inte än. Lite (med betoning på lite) mer kött på benen blir det i Ma4.

Normalfördelat material och digitala verktyg (sid 234-236)

Här blåser man på med GeoGebra.